Idag kom den berömda frasen som jag hört ett par gånger tidigare under ett års tid. Nämligen: "Jag vill vara singel"
Således betyder det att jag helt ofrivilligt blev singel - igen. Förmodligen har jag varit det längre än vad jag trott men inte antytt något till Tim. På sett och vis har häften av mig redan börjat gå vidare och den andra hälften har stannat kvar för att se hur vårt förhållade skulle fortsätta i framtiden. Och det slutade alltså såhär.

Och jag kan säga att jag är inte annat än mycket sårad och kopisöt besviken. Denna sommaren har rent av gått ut på att förbereda inför Tims hemkomst. Men allt detta i onödan. I går skickade jag nallen - kul. Kul att jag la typ 200 av mina pengar på en nalle som han säkerligen kommer kasta i soperna så fort han får den. Hop, men vad gör man inte för kärleken? Jag är verkligen kär i honom också, det är det som är så jobbigt. Men förhoppningsvis kan jag gå vidare lite lättare nu. Emellertid kan jag tycka att det känns befriande på ett plan - det vill säga att jag slipper förbereda mig klart, men det är också det som gör mig besviken! Jag ville så gärna att Tim skulle se min förändring. Det är här hästarna kommer in (ohja, du är en hästnärd Emma)

Hugo var en stjärna för mig i dag. Han gör mig alldig lycklig. Han gnäggade på mig när jag kom, vilket han aldrig brukar göra. Sen kom han fram och puffade på mig med sin lilla mule efter godis. Knäpphäst. Han var väldigt tröstande i alla fall. Dagen i ära tänkte jag att jag skulle tvätta hans snopp. Den är väldigt smutsig. Tror inte det är någon som vill veta hur jag gjorde för att få ut den, men jag gjorde som man gör på alla killar, haha.

Satte upp Pilgrims krubba och hinkhållare idag, och det vart så snyggt!

Nu ska jag gå ner och kolla på "Animal Cops Houston" på Animal Planet. Jag saknar Tim mer än någonsin. Men man har aldrig det man vill ha, och det gäller mig, även denna gång.